Finland betalar 114 miljoner euro i EU-böter för bristande plaståtervinning
Trots omfattande sopsortering av plastförpackningar i finska hushåll återanvänds endast 29 procent av det insamlade plastavfallet. Resterande material förbränns för fjärrvärmeproduktion, vilket resulterar i betydande EU-sanktioner för Finland.
Strukturella utmaningar inom avfallshanteringen
Avfallshanteringsbolaget Stormossen i Vasaregionen levererade 2023 cirka 281 ton plast till Suomen pakkaustuottajat (SPT), medan Rinki samlade in ytterligare 190 ton inom samma område. Enligt Rasmus Hautala, cirkulär ekonomichef vid Stormossen, motsvarar detta en rimlig insamlingsgrad i förhållande till befolkningsmängden på 100 000 invånare.
"Vi ser fortfarande en del plast i blandavfallet, men en del plast ska ju dit", konstaterar Hautala angående sorteringsresultaten i regionen.
Kapacitetsbrist begränsar återvinningsprocessen
Den nationella kapaciteten för plaståtervinning är otillräcklig för att hantera den insamlade volymen. För närvarande finns elva enheter i Finland som behandlar plast mekaniskt genom nedrivning, smältning och granulatproduktion.
Hautala identifierar kemisk återvinning som en nödvändig utvecklingsriktning, trots att denna process är mer komplex, energikrävande och kostsam. "Jag hade en diskussion med några killar på Aalto universitetet och professorn sa att för att det här ens ska fungera i PowerPoint måste man få in 50 000 ton", förklarar han.
EU-sanktioner och ekonomiska konsekvenser
Finlands återvinningsgrad på 29 procent understiger EU:s målsättningar, vilket resulterar i ekonomiska påföljder. För 2023 uppgick sanktionerna till 89 miljoner euro, med en prognostiserad ökning till 114 miljoner euro för 2024.
Hautala betonar att problematiken sträcker sig utöver plasthantering: "Det här gäller bara plast. Det finns andra saker där vi också borde skärpa oss, bland annat elektronikinsamlingen borde göras bättre."
Framtida utvecklingsstrategier
Flera infrastrukturprojekt planeras för att förbättra plaståtervinningskapaciteten, inklusive nya anläggningar i Hyvinge och Uleåborg. Hautala föreslår även en differentierad insamlingsstrategi där förpackningsplast separeras från hårdplast för att optimera återvinningsprocessen.
"Det är frågan om att utveckla bättre teknologier och fler ställen. Det finns en väg framåt och vi är på rätt väg, det är dags att lägga i tvåans växel", sammanfattar han utvecklingsbehovet.
Trots de strukturella utmaningarna rekommenderar experterna fortsatt sopsortering som en grundläggande komponent i den cirkulära ekonomin, medan systemförbättringar implementeras på nationell nivå.