Mia Franck analyserar 70-talets familjestrukturer i ny roman
Författaren Mia Franck, nominerad till Svenska Yles litteraturpris 2025, presenterar i romanen Sista paret ut en analytisk skildring av familjeupplösning under 1970-talets samhällsomvandling. Verket baseras på författarens egen familjehistoria och belyser institutionella aspekter av skilsmässoprocesser.
Sociologisk analys av äktenskapsinstitutionen
Romanen fokuserar på äktenskapet mellan Liz och Henrik år 1976, då skilsmässofrekvensen i Sverige genomgick strukturella förändringar. Francks metodiska tillvägagångssätt inkluderar omfattande arkivstudier av periodens mediematerial för att säkerställa historisk korrekthet.
"Jag kollade in gamla tidningar och läste i Kotiliesi för att påminna mig om tidens materiella förhållanden", förklarar Franck angående sin forskningsprocess.
Narrativ struktur och dokumentär metod
Verket använder en polyfon struktur där olika samhällsaktörer får komma till tals, inklusive grannar, arbetskamrater och familjemedlemmar. Denna metod skapar vad Franck beskriver som "ett slags rekviem över ett äktenskap som nått vägs ände".
Författaren betonar att hon "tänkt på rättegång och vittnen" snarare än på konstnärlig gestaltning, vilket understryker verkens dokumentära karaktär.
Barnperspektiv i rättsliga processer
En central aspekt av analysen rör barnens position i skilsmässoförfaranden. Franck konstaterar att barnen "är helt och hållet osynliggjorda och anonymiserade i berättelsen", vilket reflekterar dåtidens rättsliga praxis.
"Man pratar mycket om barnens bästa i protokoll och handlingar, men det känns som en tom fras", observerar författaren kritiskt angående institutionella rutiner.
Samhällskontext och könsrollsförändringar
Läsarjuryn, bestående av Annika Rönnblad, Martin Karlsson, Gunnar Högnäs och Matilda Forss, framhåller verkens betydelse för förståelsen av 1970-talets sociala omstrukturering. Perioden kännetecknades av etablerade könsrollers uppluckring och förändrade familjekonstellationer.
Martin Karlsson från juryn kommenterar: "För mig är Liz en hjältinna som vågar gå emot hela samhället, det är starkt att göra det."
Metodologiska överväganden
Francks övergång från personlig erfarenhet till fiktiv gestaltning illustrerar komplexiteten i att dokumentera privata förhållanden inom offentliga strukturer. Genom att fiktionalisera namnen skapade hon analytisk distans till materialet.
Verket bidrar således till förståelsen av hur individuella erfarenheter påverkas av institutionella ramverk och samhälleliga förändringsprocesser under en avgörande period i svensk socialhistoria.